Tis den 17 maj

är det idag. Å idag är det visning på pappas hus. Jag e faktiskt lite nervös! Men man får tänka positivt, å hålla tummarna att det blir sålt. Det känns vemodigt att sälja sitt barmdomshem, redan vid 24 år ålder. Men ska jag vara ärlig har det varit rätt svårt. Speciellt att inse att han inte längre finns i huset. Vilket jag nu, 1,5 år efter hans död har insett. Förr sa jag alltid hej då, innan jag stängde dörren. Även fast det egenligen är tomt. Men det har jag slutat med nu.

Håll tummarna nu!

kram!

Kommentera här: