Här om dagen...

eller rättare sagt i söndags, va Partrik här på besök. Han hade tydligen varit här ett antal gånger å ringt på dörren, då jag inte varit hemma. Haha lustigt :)

Han ville få tag i mig då han å anders glömde fråga en fråga, i bröllopsintervjun. Det värsta e att dom filmar när man svarar på frågorna. Å jag blir så himla konstigt, när jag ska prata framför kameran. USCH! Jagg fattar inte hur jag kan bli så obekväm, men de e la bara för att jag inte e van. Å jag gllar inte att se mig själv på film heller. Man ser kortare och tjockare ut och får världens barnröst. GILLAR INTE! bläää!

Aja, som tur e ska dom inte visa det på bröllopet. Då hade jag nog kastat något riktigt hårt på dem! Mmmm!

Å vet ni vad han berätta. Att det var tydligen så att David tog väldigt lång tid på sig att svara på frågorna. På en utav frågorna tog det 1 minut innan han svara. Har inte fått sett detta. Men det e lite roligt att min intervju är hälften så kort som hans i tid. Hahaha. Men det e jag inte förvånad över. Det e ju så i vardagen med. Han e lite seg ;) hahaha. Men han tänker alltid på vad han ska säga, för att det ska låta bra. Min lilla älsklig är lite speciell ;)

Tjao på er!

Tis den 17 maj

är det idag. Å idag är det visning på pappas hus. Jag e faktiskt lite nervös! Men man får tänka positivt, å hålla tummarna att det blir sålt. Det känns vemodigt att sälja sitt barmdomshem, redan vid 24 år ålder. Men ska jag vara ärlig har det varit rätt svårt. Speciellt att inse att han inte längre finns i huset. Vilket jag nu, 1,5 år efter hans död har insett. Förr sa jag alltid hej då, innan jag stängde dörren. Även fast det egenligen är tomt. Men det har jag slutat med nu.

Håll tummarna nu!

kram!