Älskade pappa <3

Jag kan inte fatta att det gått en vecka nu sedan pappa dog. Det är så overkligt. En del av mig tror att han fortfarande fins i liv, å går hemma i huset.

En annan del av mig vet att han är död......

Många frågar hur jag mår. Men hur svarar man?? Bra? Nä...Så va ska man säga egenligen??

För det känns som att en del av mig är borta...inte en del...HELA hjärtat är krossat... Det är en då stor saknad att man inte kan förklara. Pappa var allt.....han lärde mig allt...de roligaste stunderna jag haft som barn var med pappa. Han var och kommer alltid att vara mitt allt!!

Det gör såååå ont i mitt hjärta så det är öronbedövande.

Pappa blev 75år. Jag fick äran att umgås med denna underbara man, min far, i 22 år.
Du kommer alltid vara saknad!!

Flytt och pappas död

Jag vet att jag inte skrivit på ett tag...men det har inte varit lätt.

Men jag ska dra allt lite snabbt.

Den 31 oktober fick vi kolla på en lägenhet som ligger en trappa ner från vår lägenhet. Vi storgillade den! Dock är deb ju fortfarande en 2:a. Men den är ljusare, har fler fönster och har större kök och storarum :)

Så den 1nov åkte vi till IKEA för att köpa 2 billys (40 cm), en sänggavel, en hylla till köket och lite smått och gått, som tex en metall skål och några fotoramar. På söndagskvällen efter vi kommit hem bygde vi upp våra nya prylar.

Sedan sprang jag upp och ner för trapporna hela den veckan när david inte va hemma. När han kom hem på eftermiddagarna bar vi lite tyngre saker. Prem (johan) var här eb dag och hjälpte till att bära de tyngsta sakerna som jag inte årkade. Han var till mycket stor hjälp...Så tack prem!!

veckan där efter gick åt till att plocka och städa årdning i kaoset.

Men det värsta av allt hände i lördags (den 14de) då ringde det från skene lassarett. Pappa hade åkt in på sjukhuset. Fick veta att han hade hittats under köksbordet. Han var smal som ett fångslägers levande skelett från andra världskriget. Han var helt uttorkad men vid liv. Så vi åkte till skene för att träffa honom. 

Dock visade det sig att han mådde mycker sämre än va jag hadde kunnat föreställa mig. Där låg han, ett levande skelett. Med dropp och raslande andning och kunde knapt röra sig och inte heller prata. Bara mummla. När jag kom in i rumet kollade han på mig, rakt in i ögonen. Då började jag gråta...han vände då bort huvudet. 
Det enda han sa va Jobbigt. 

Vi trodde allt var okej så vi bestämde att vi åker hem. Men först en vända till huset för att rätta till efter allt som hänt. Och för att kolla posten. 

Då ringer dom åter från lasarettet å säger att pappas tillstånd blivit sämre. Så vi samlar ihop räkningarna som han inte betalat på ett par månader och äker in till lasarettet igen. Då har han blivit mer okontaktbar och i stället för ett dropp hadde han nu 2. Han hade även fått en grimma (andnings mask för näsan). Han hade även en kort tid en vanlig andningsmask. 

Dom bestämde då för att ta honom till Intensiven i borås. Då dom tyckte att han skulle få mer hjälp där. Så vid åtta tiden gav det av till borås efter ambolansen. Vi va inne vid nio tiden. 

Dom placerade honom i ett Akutrum. Där låg han timma efter timma. Dom tog blodprover för att sedan försvinna. Ge honom ett nytt dropp, för att sedan försvinna....så höll det på.

Vid ett tillfälle gjorde pappa på sig. Det fick han ligga i i över 45 min. Även fast vi sa till.  

Vid 2 tiden skulle pappa till röntgen. Å sedan få komma till sitt rum. Då gav vi upp och åkte hem. Vi hade velat att det skulle ha gått fortare så vi kunnat sova där över natten. Men ICKE!

Så vi åkte hem. Vi släpte av mamma som hade varit med, i ulricehamn. Och sedan åkte vi hem. Vi var hemma vid 4 tiden.

Vid 8 tiden på morgonen ringde dom från borås lasatett å sa att pappas blodtryck har sjungt, han är helt okontakt bar och kan när som helst somna in. Men jag sa att jag vågar inte köra. Vi är så trötta. Men jag skulle höra av mig när vi vaknat.

När klockan va kvart i tio vakna jag i ett i ett ryck av ett inre pling. 5 min senare ringer dom och säger att pappa stilla har somnat in. Men frågar om vi vill komma in och se honom. Jag sa ja.

Vi åkte till borås och klev sedan in i pappas rum kvart i tre. Dom fick pötta in mig. Jag vågade inte gå in.
Där satt vi (david och jag) till halv fyra. Å hela tiden förväntade jag mig att han skulle börja andas.

Det var såååå svårt. Jag ville fly...smatidigt som jag inte ville lämna pappa. FRUKTANSVÄRT va det!!

Sedan tog det mig 3 dagar innan jag kunde sova utan tven på. Men jag sover fortfarande inte med ro.

Och i onsdags var jag, david och mormor nere i skene och fixade med banken, begravningsbyrån samt pratade med prästen.

Så begravningen blir nu den 27 november.