Jag kan inte fatta att det gått en vecka nu sedan pappa dog. Det är så overkligt. En del av mig tror att han fortfarande fins i liv, å går hemma i huset.

En annan del av mig vet att han är död......

Många frågar hur jag mår. Men hur svarar man?? Bra? Nä...Så va ska man säga egenligen??

För det känns som att en del av mig är borta...inte en del...HELA hjärtat är krossat... Det är en då stor saknad att man inte kan förklara. Pappa var allt.....han lärde mig allt...de roligaste stunderna jag haft som barn var med pappa. Han var och kommer alltid att vara mitt allt!!

Det gör såååå ont i mitt hjärta så det är öronbedövande.

Pappa blev 75år. Jag fick äran att umgås med denna underbara man, min far, i 22 år.
Du kommer alltid vara saknad!!